Dag 1 – Presentera mig själv.

Chrislyne Johansson. Många har säkert försökt, och ännu fler har säkertligen misslyckats. De vill tro sig hitta vad som finns bakom det visuella. Vad som får henne till att förbanna hela världen och älska den samtidigt? De vill komma bakom väggarna, krossa dem och hitta sig en väg till vad som gömmer sig. Jag har levt i arton år och har fruktansvärt mycket med mig. Jag har varit lyckligast på jorden och längst ner på botten av helvettet. Jag har slitit mig upp och tagit tag i chanser, i händer som givit mig stora delar till vem jag är. Försiktig och fram. Jag älskar människor, och avskyr dem. Min syn på livet ger mig min touch. För att nämna de mer ordinära delarna, lite som en intervjuv så föredrar jag svart och vitt framför kulör. Vitt är simpelt, rent. Jag tycker om när det är enkelt, även om ingenting är. Kanske överanalyserar jag, då mina tanker sprider sig dag som natt. Jag går medieprogrammet på Sunnerbogymnasiet, en passion, liksom mode. Jag har min framtid fast för att jag har en dröm, något man ska värdera! Högst på listan. Envis, kritisk och pedant. Tre saker som jag är, som även förväntas (enligt Jungfrun). Likt att jag avskyr och älskar världen, finns det ännu en sak som gör mig till mig. Jag är ärlig. Jag säger det som tänks. Inte alltid har det varit så, det kom med tiden. Jag avskyr de som ljuger, de som ljuger för andra eller också för sig själva. De är dem som är rädda, tar den enkla och falska vägen för att slippa att det blir svårt. Jag tycker inte om när det blir svårt. Paradoxal, säger dem. För att vara ärlig har jag suttit i tio nu och ändå inte kommit fram till vem jag är. Nu är det svårt, och det driver mig galen. Varför inte bara säga att jag älskar sockervadd och känslan när man sitter i en karusell mittemot han med det fina leendet? Varför inte bara säga att jag bor i en liten by och längtar mer än något annat till att få leva stort? Varför inte bara säga att jag är svår, även om jag alltid föredrar det enkla..