Dag 2 - Min första kärlek.

Det var inte han som fångade mig med storm. Inte han som visste hur man charmade flickor. Jag var tolv när jag då trodde jag hittat kärleken. Jag förnekar inte att denne än idag får mitt hjärta att klappa ett par extra slag, men aldrig mer än han. Han var kompisen. Han var bakgrunden och plattformen. Han var där, när dem inte var. Han fick mig att skratta, han fick mig att förstå när det var svårt. Han var inte förförisk, mer beskyddande. Vi blundade för varandra. Jag glömde bort den inte så längre stora kärleken. Jag glömde bort allting, för mitt centrum blev han. Jag var olyckligt kär i min bästa vän. Jag måste varit blind ty jag inte sett hans skönhet förut. Var gång han vände sig till någon annan, någon annan än mig, någon som var en kvinna, en vacker ung kvinna, inte en bästa vän blev det outhärdligt. Säkerligen kan ni känna det som fanns där. Svartsjuka och hjärtesorg. Min första kärlek var inte den lyckligaste, så kanske finns det någon annan, det säger dem. Min första kärlek var sex månader av ren tortyr, hans läppar var på någon annans, tills han såg. Allting var uppenbart, förnekelsen att vi var förälskade, djupt, var borta. Jag hade aldrig känt vad som kändes. Sextonde augusti tvåtusenåtta. "Kompiskyssen" var den mest magiska, förbannade och passionerade kyssen jag någonsin fått. Jag minns att jag inte var färdig, jag ville inte. Jag ville aldrig mer andas någon annan luft än hans. Jag ville aldrig mer smaka någon annans läppar än hans. I över ett år fick jag hålla honom nära. Jag är tacksam för den tiden, då han var en ängel. Han var min ängel. Han räddade mig för många gånger, han älskade mig fruktansvärt, och han gjorde mig lyckligast på jorden. Jag vet att på en sådan här skrift krävs ett bra slut, tyvärr finns det inget. Jag tog mina chanser och kastade iväg dem. Jag var trasig och oförsiktig med det allra finaste i min ägo. Jag har kvar allting, i en flik i huvudet, hjärtat och själen. Där finns han, bevarad och väl. Jag kommer aldrig träffa någon som han, men kanske är inte det meningen. Jag har inte gjort ett mirakel för världen, har inte det hjärtat han höll, och någon annan kommer vara den lyckligaste på jorden. Det kommer han förtjäna, min allra första kärlek.

 "Du vill inte att jag ska lyckas. Sitter med tårar i ögonen. Dem rinner inte men dem finns där. Lämnar fan inte dig. Har sagt det tusen gånger. Du anat inte hur mycket som hänt i mitt liv nu på sistone. Har haft uppträde som jag bara kunde drömma om innan. Får massa delar till bilen, som jag älskar. Men hela showen gick ut på att dansa fö dig, jag brydde mig inte om restev av publiken. Jag ville bara åt dig. Allt hos mig har handlat om dig den senaste tiden. Inget annat. Så kom inte och tro att jag lämnar dig. Jag vill ha dig så sjukt mycket! Allt känns så tråkigt när jag inte är med dig. Kollar mobilen konstant för att se om du skickat. Jag som brukar kunna hjälpa till med kärlek, är fan helt vilse i den själv. Helt otroligt. Detta har jag aldrig sagt till någon. Men jag är riktigt kär." min första kärlek