Dag 5 – Vad är kärlek.

Det är relationer som lindats runt om dig, där någonstans i mitten. Det är alla känslor vi känner, som starkast. Kärlek är för alla dem som kan nå ditt inre. De som berört dig och inte riktigt kan ta sig därifrån, som vem som helst. Kärlek skapas. Vi dras till personligheter eller också helt tvärtom. Endel kärlek minns vi inte när den skapades, som till vår familj. För endel tas den kärleken bort, och för endel fanns den inte från början. Från och med noll och fram tills dagen vi vilar i frid kommer kärlek att skapas, tas ifrån och ta sönder oss inifrån. Vi kommer älska den och förbanna den. Av kärlek kommer hat. Svartsjuka och handlingar vi kommer ångra. Det är människorna vi älskar som vi desperat försöker hålla till våra egna. Jag personligen är den som ständigt behöver kärlek, kärlek och bekräftelse. Det kommer aldrig vara främlingar som sårar oss, heller aldrig älska oss. Dem går hand i hand och vänder ibland ryggen till. Det är en del av det magiska när kärlek är bra. När dina bästa vänner får dig att le även om tårarna rinner nerför. När du känner dig trygg i just den famnen du vilar i. När du vet att du delar något speciellt och värdefullt med en annan människa. Sorgligt nog är sanningen att desto mer du känner kärlek för en person, desto mer har du att förlora. Många är inte skygga och många är. Vi låter ändå andra få veta vem vi är, tillslut. Kärlek är det mest vackra och mest förödande i våra liv. Vi borde vara rädda om dem, men det är vi inte. Vi förlitar oss på de som stannat en längre tid. Vi vill tro oss att de stannar i något vi kallar "föralltid", det gör dem inte. Man kan tänka sig att efter ha vågat öppna sig för någon, när vi annars alltid är så beskyddande, att vi borde förstå, ack så fel. Vi förändras ständigt och kanske blir vi besvikna, vi visste inte att det var på ett sätt, när det var ett annat. För all den enorma kärlek jag fått och gett, för den enorma sorgen jag fått och gett, vinner det goda. Som i alla andra barnsagor eller löjliga romantiska komedier. Men vi ser och vi läser! Det kan ingen förneka. Vi är nästan beroende av det och vare sig vi erkänner det eller inte så vill vi alla ha kärlek, från en eller annan. Efter allt, så är det värt alla riskerna att få sitt hjärta, och sin själ krossad. Att få känna den värmen, den tryggheten, eller också den passionen. Kärlek är en tragedi, en stor jävla tragedi, men vi vill åt den..för just kärlek.