Det är samma visa. Söndag till fredag. Vi lurar oss att ånger inte existerar men egentligen är vi fyllda. Vi har insett att vi förlorat eller kanske har vi vunnit. Vi har tappat våra hjärtan och någonstans emellan försvann de helt. Desperata i att finna lycka och framför allt kärlek. Gömda i kyssar vi önskar var till någon annan än vem dem gick till. Berusade av livet och den procenthalten som störst vore bäst. Vi påstår att vi är ärliga men samtidigt håller vi inte personen vi vill i handen. Jag är fel, men långt ifrån ensam. Ge mig den uppmärksamheten! Ge mig ditt nedlåtande sätt att tala till mig. Ge mig den blicken av skam. Jag är din sanning som var gömd. Jag skriker ut och säger det: Jag är så jävla fel!