Dag 7 – Min bästa vän.

Jag har funderat, diskuterat och funderat lite till. Det är svårt det där, fast egentligen inte. Jag menar, att bara säga en enda bästa vän är ren omöjlighet, för mig. Jag har något fruktansvärt fina vänner och tanken var att jag skulle skrapa ihop något tjusigt kollage och visa er. Men då kom det igen; vilka skulle få vara med? Vart går gränsen från en fin vän till en fin bästa vän? Jag vågar inte nämna namn då jag antagligen kommer glömma någon som står mig nära om hjärtat, fast igen, då är den kanske inte så nära? Jag vet vilka som finns, vilka som stannar och vilka som har en möjlighet att gå ifrån. (nu ringde larmet på mobilen, hade fått ett sms. ring upp står det)

Det var från Hanna, och jag gick precis från ett bakishumör till ett överlyckligt med världens leende på läpparna. Det är det som räknas. Dem små stunderna när vissa personer kan få ditt lilla vardagsliv till att bli magisk och lyckligt. Jag älskar dem stunderna! när man ser upp, tittar upp, öppnar ögonen och ser det tydligt. Vilket underbart liv man har just på grund av dessa. Jag älskar att man kan se ut som ett monster, bete sig som ett och veta att de här människorna älskar dig och tvärtom. Man är inte alltid överrens, men man känner tryggheten och kärleken. Det är som en familj, fast en man väljer själv. Jag tror inte att jag behöver nämna namn, för dem vet. Hur som helst, mina bästa vänner är helt fantastiska, bästa vänner.